Rörelseglädje för alla
Hopp, studs och lek. Skratt, svett och gemenskap. Något som inte lika självklart för alla, men som verkligen borde vara. Något som Ska bli lika självklart för Alla. Oavsett nationalitet, kultur, religion eller ekonomiskaförutsättningar. Oavsett vilken bakgrund man än har. Alla har rätt till rörelseglädje.
Jag har lyckan att varje onsdag mötas av 60 till 70 härliga och förväntansfulla barn på Restad Gård för att få hoppa, studsa och leka. För att få känna riktigt rörelseglädje! I intergrationens tecken.
Sedan i juni har jag tillsammans med Mia - verksamhetsledare i Trollhättan, lärare och elever från Kumlienskolan och Mariedalskolan träffats en gång i veckan för att få hoppa, studsa och dansa av oss. Musiken har vi fått låna av ABF. Tackvare ett bra sammarbete och engagerade parter har detta gått att genomföra. Ett projekt som har uppskattatas av både barn och alla inblandade parter. Inte minst har det uppskattats av mig. Det är så kul att få känna glädjen och gemenskapen som barnen sprider, det är obeskrivligt. Att det skulle bli såhär bra och roligt hade jag inte ens förväntat mig. Man kan verkligen känna att endorfinerna lyfter taket i jympasalen! Extra viktigt har det känts att sprida rörelseglädjen till barnen på Kumlienskolan, eftersom dem varken har tid eller resurser för att ha idrott i skolan. Något så självklart som att ha idrott på skolan är inte lika självklart för alla.
Det har varit en utmaning för mig att gå från intensivpass till ett barnpass. Man kan ju inte stå och skrika på barnen att de ska ta i och tvinga dem till tabatintervaller. Vad hade det gett för intryck? Istället fick jag börja på ruta ett och tänka om. Barn gillar hopp och studs, lek och dans. De behöver någon som sprider glädje och trygghet. Där hitta jag min utgångspunkt. Jag ska sprida rörelseglädje och trygghet. Här behöver ingen känna prestationsångest. Vi behöver inte klara flest rygglyft eller hoppa högst. Vi stannar om vi är trötta, vilar lite och sen är vi med igen. Vi har bara kul, precis som vi är! I träningskläder, i klänning, i jacka. Vi har kul precis som vi är.
När man väl stod framför barnen första gången var det nervöst, både för mig och för dem. Men med tiden har det vuxit fram en trygghet, hos båda parterna. Barnen kommer numera fram och kramar mig både innan och efter passet. Jag kan några av deras namn och de kan mitt. De coola killarna som stod längst bak först, står nu längst fram och dansar. Från början stod barnen från Kumlienskolan längst fram och de från Mariedalskolan längst bak. Nu står barnen mixade med varandra. De skrattar tillsammans, svettas tillsammans och efter varje rörispass så leker de tillsammans på skolgården. Vi har tillsammans skapat gemenskap och trygghet. Vi har skapat integration.
När man träffas på detta sättet, för att integrera barnen är det svårt att missa klyftorna vi har i samhället. Klyftorna blir extremt tydliga i vissa sammanhang. När det är dagg i gräset kan vi inte vara ute och köra rörispasset. Varför? För barnen på Kumlienskolan har bara ett par skor. Barnen har bara ett par skor. Ett par skor. Man ser hur barnen på Mariedalskolan kommer välutrustade med fika, regnkläder, de har med sig både stövlar och inneskor. Medans barnen på Kumlienskolan endast har ett par skor. Blir skorna blöta får de gå i dem hela dagen. När de kommer hem finns det inte möjlighet för alla att få skorna torra tills nästa dag. Ändå är barnen på Kumlienskolan fulla av energi och glädje. Trots att barnen har så lite har de så mycket att ge.
Det här projektet har öppnat mina ögon. Jag har fått en helt ny bild, en helt ny förståelse av flyktingsituationen som pågår i världen, som pågår i Sverige, i Vänerborg. Jag är tacksam att det finns så många människor som jobbar på Restad Gård som hjälper till, så många vänliga svenskar som skänker sina kläder, lärare som brinner för att integrera barnen på båda skolorna. Det är klart att språket, matematik och andra mycket viktiga skolsaker är något som måste prioriteras för barnen på Kumlienskolan. Därför är jag stolt och tacksam för att Mia hittade mig och gav mig chansen att göra rörisprojektet möjligt, att göra projektet för integration och rörelse för barnen möjligt. Alla barn borde ha rätt att röra på sig. Att få uppleva rörelseglädje!
Jag har lyckan att fått möta 60 till 70 glada, spralliga och otroligt tacksamma barn på Restad Gårds skola varje vecka i snart fyra månader. Det kanske ser ut som ett vanligt rörispass, men det är så mycket mer än så. Vi samlas för att få ny energi, ha kul och för att bli starka. Både fyskiskt och psykiskt, men även för att bli starka tillsammans. För att umgås och känna gemenskap. För att skapa ett integrerat samhälle där alla kan leva tillsammans oavsett kultur, religion, ekonomiskaförutsättnigar etc. Barnen är vår framtid och det är där vi behöver satsa. Jag vill leva i ett samhälle där alla har samma förutsättningar, ett samhälle där det inte finns rika eller fattiga, ett samhälle där vi är integrerade. Jag vill leva i ett samhälle som värnar om människovärdet. Vill du? Tillsammans kan vi göra skillnad.
Jag har lyckan att få möta världens kanske gladaste barn
Jag har lyckan att få sprida gemenskap, glädje och trygghet
Jag har lyckan att få visa rörelseglädje
Jag har lyckan att få kämpa för integration
Jag har lyckan att få göra skillnad, Har du?
/ Julia Bylund
