När allt blir annorlunda
Jag har flyttat också, bytt Vänersborg mot grannkommunen Uddevalla. Det är en konstig känsla att lära känna en ny stad, att hitta löprundor och promenadstråk. Lära sig vad gatorna heter och vilka affärer som ligger längst med gågatan. Få nya favoritplatser. Jag har i och med detta även besökt Friskis&Svettis Uddevalla. Och upptäckt att Friskis är detsamma oavsett stad.
Jag var på jympa igår. Det var en okänd ledare. Motionärer jag aldrig sett förut. Annorlunda musik och en annan lokal. Men jympan var detsamma. Samma upplägg. Samma trygghet. Samma sak.
Då det senaste året för mig privat varit väldigt jobbigt med dödsfall och separationer så har min syn på träning förändrats lite. Sorg är oerhört tungt att bära, och som tar massor av energi men inte ger något tillbaka. Man tar sig an det man behärskar för tillfället: gå till jobbet, äta, sova. Det mest elementära. Träning kan vara det som får stå tillbaka. Samtidigt som det kan vara det som blir glädjen i det annars väldigt jobbiga och svåra. Så har det varit för mig. Jag har inte alls tränat lika frekvent som innan, men när jag har gjort det har det varit en ventil att andas genom.
Det var det som slog mig mest igår på det där jympapasset att även om allt runt omkring förändrats så är träningen densamma. Den gör mig stark och får mig att må bra. Och hur många armhävningar jag orkar göra blir oväsentligt när jag faktiskt är frisk och lever.
Vi hörs snart igen!
//Karin