Friskis&Svettis Vänersborg

Har funderat ett tag på att prova att leda mig själv på ett pass. Ja men alltså det är ju så peppande att få vara ledare och man saknar det liksom. Så höll man på innan man blev godkänd som ledare och testade passet på sig själv. Kanske en aning knäppt men strunt i det, inga djupa analyser snälla.

 

Vi har varit lite isolerade i helgen här hemma då det är magsjuka hos småfolket i huset. Inga detaljer men man blir lite frustrerad och paranoid inom dessa fyra väggar. Desinfektion dit, byta handdukar hit, en är i kylskåpet, den andre har nöjet att ta hand om, ja ni vet. Tvätta allt, varsin våning, osv osv.

 

Ok, det är lördag kväll, vad gör man i ett magsjukehus en lördagkväll, inte myser man direkt. Nä det gör man inte. Diskar, surfar på mobilen, halvsover i en fåtölj (varför stavas det med Å? Fick kolla rättstavningen, det heter väl ändå fotpall?) och känner sig som en sackosäck. Kollar på klockan, får man sova inatt tro.

- Du är det lugnt i huset nu, så jag kan träna lite?

- Ja visst, åker du till gymmet?

- Nä, tänkte stavträna... Va sa jag nu? Jo men det är så att vi som har förmånen att vara Träna Ute-ledare har under kursen även utbildats till att leda Träning med stavar. Vi kallar det Stavträning, inte stavgång. Är du ute med stavar är du väl ute och tränar? Inte så ofta jag ser människor som är ute och går med stavar utan oftast är det i syfte att få lite mer eller mindre effekt av din runda. Alltså tränar du väl? Så stav-träning. Däremot så ser jag skillnad på att åka skidor eller gå på skidor :) Det är samma sak med löpning och jogga. Vi har inom friskis tagit bort begreppet att jogga. Så länge du lyfter fötterna så att båda är i luften när du flyttar dig framåt, så springer du. Visst är det fantastiskt. Alla som vill vara en del av löpningens tjusning, lyft båda fötterna så att du flyger fram mellan landningarna. Visst så landar vi olika snyggt och lätt mellan våra flygturer, men sen så lättar vi igen mot nya höjder.

 

Så iväg och ut på ett stavträningspass då. Alltså så lätt och fort gick det inte riktigt då. Det har faktiskt tagit en vecka att våga. Ja ni vet min rygg var första tröskeln. Ska jag våga att utmana mig lite med detta och se hur den svarar. Tempot skruvas ju upp men tänkte att detta är nog ändå skonsamt mot ryggen då stötarna är mycket mindre än när man flyger fram som i ett löpsteg. Undrar om jag kommer ihåg hur man gör föresten? Det ska ju vara träning och inte plockepinn. Men en lördagkväll är ju ändå safe för då är ju ändå alla hemma och jag syns inte i mörkret. Så äntligen dags att leta fram lite ute-träningskläder, löparskorna, Ilägg, reflexväst, pulsklocka (klart man vill mäta), fler reflexer, skidhandskar (å, dom snygga som jag körde Vasan med förra året i 8 grader varmt och vi hade vattenplaning i 9 mil), stavarna... Var är dom? 22 min senare så dyker de upp. Undrar om det snart kommer ett sms hemifrån och frågar om jag är hemma snart, skulle ju inte gå så långt första gången. Å, bra, där är en sån där reflex som har röda lysdioder också, på med den (skulle ju inte synas, smälta in i mörkret). Bäst att vara säker, ska ju hålla mig mest på cykelvägar. Det kan gå fort där.

 

Så iväg efter cykelvägen. Upp i hållning, jobba med djupa bukmuskulaturen som i längdåkningen, nyp till lite i rumpan också, tryck på med stavarna och skruva upp tempot. Hallå det ska väl vara rätt och det här ska väl inte vara lätt! Skulle ju träna :) Till saken hör att denna helg är den årliga resan med jobbet till Långberget och längdskidsträning inför Vasaloppet. Där är jag inte heller med och vill också valla blå extra, prata ljumskont, och hur många varv man gjort på Toinibanan. Äta havregrynsgröt och ta en pilsner i bastun. Sova som en stock vid halv tio. Bryta upp kroppen på morgonen och ge sig ut i spåret dagen efter. Ångar vidare med mina stavar och det känns ganska bra faktiskt. Inser att jag kommer få träningsvärk och hoppas att ryggen håller för detta. Mycket riktigt så får jag en härlig träningsvärk men tror också att ryggen protesterar lite, men det är inte farligt. Det var skönt att få komma ut och rensa skallen. Kanske ingen endorfinkick men ändå lycklig.

 

- Hej, hemma nu

- Det har dragit igång igen...

- Suck, det blir en lång helg det här.

 

Laddar in passet på funbeat, kollar på pulskurvan, snitt 130 och toppade på 152, egentligen helt ointressant men för mig var det viktigt. Inser att jag lyckts få en blåsa under foten av mina löparskor, är de sura på mig för att de inte får springa? Ställ upp nu, Vi ska få springa igen men vi får ta det som det kommer. Stav-träning får duga så länge. Ni kom ju ut.

 

Lugnet lägger sig i huset igen. Går till kylskåpet och hittar en kvarglömd julöl, klass II från julhelgen. Sjunker ner i soffan framför tv:n. Kollar mobilen och hittar en artikel Jonas Colting skrivit som jag tycker var intressant men man måste inte träna i timmar heller, reflektera och bestäm hur du vill förhålla dig. Här är artikeln Länk. Läser även kommentarer till artikeln och förundras av hur arga människor blir för att någon tycker något och då måste någon säga något ilsket tillbaka och pulvrisera personen som tyckte något oavsett vad det gäller. Vi har ett märkligt debattklimat ibland. Slumrar till i soffan, tar mig till kudden och hoppas morgondagen blir bättre för småfolket.

 

Men är du omstartare, eller nybörjare som jag och fått börja från början igen. Våga ta det lugnt i början, det får ta tid, istället för att ge upp när det gör ont eller blir bakslag för att du ville för mycket. Variera och prova olika. Stavträning är kanske inte ett Spin Intervall med en tjoande ledare som utamanar dig i varje sekund men det är grymt bra träning där du aktiverar hela kroppen och får träningsvärk... Men vi kommer få gå på det där passet och känna att det är tufft men att du fixar det och vill komma tillbaka nästa vecka. Det är den känslan jag söker att få gå på ett pass (vilket som helst) där jag utvecklas, utmanar mig, kanske gör personbästa men känner i duschen att att jag vill komma tillbaka nästa gång. Lämnar passet med väskan på axeln och med ett leende på läpparna. Utopi? nejdå, varje gång!

 

Så du som kör med stavar, det är grymt bra träning och det finns inget rätt och fel. Ut och kör och tryck på, jobba med armarna så kommer tempot driva dig framåt. Det gör gott för huvudet och kroppen. Vill du kalla det stavgång? Gör det! För då vet jag att du kom UT. UTE ÄR INNE...

 

Måndag hoppas jag komma iväg på vårens första vuxencrawl. Äntligen.

 

Tjoho

Jonas Reimer