Att bli kompis med springglädjen
Hej på er! Mig har ni inte hört från förut här på bloggen. Jag är en Friskis-lover som hängt med sen typ 2007, med en liten paus för plugg i Örebro i tre år. Jag har precis påbörjat det spännande projektet att lära mig tycka om att springa, för typ åttiotredje gången. Det går sådär. Jag målar innan passet upp en NÅGOT romantiserad bild av hur härligt det ska vara och hur snabbt jag ska susa fram men det händer liksom inte så ofta som jag vill att det ska hända. Istället andas jag in flugor, luggen blir för obekväm under kepsen, hörlurarna sitter lite halvdant och skon börjar skava på höger häl TROTS att den sitter så bra och jag knutit snörena á la alla proffstips i världen. Brukar till och med sätta på skoskavsplåster i förväg, men det hjälper inte. Sen önskar jag ju att konditionen skulle bli bra av sig själv, typ att man skulle kunna önska sig den i julklapp eller något. Därför går det väl lite småtrögt att bli kompis med springglädjen - men jag SKA! Hittar peppen och inspirationen hos alla härliga träningskompisar på Friskis, både de som bedyrar att springglädje går att hitta och de som tycker att man klarar sig bra utan. To be continued.
Hade jag inte varit i Stockholm på nyår hade jag lätt sprungit Sylvesterloppet, för vad är härligare än att avsluta året med en utmaning man kanske annars inleder året med att lova att kämpa för? Spring vettja! Nästa år hänger jag på er.
Och har ni bra spring-låtar så får ni jättegärna tipsa! Ingen vore tacksammare än jag. Ses i spåret!
/Emilia, funktionär som alldeles strax ska ut och försöka igen
