Äntligen tillbaka!

Jag är så glad!!
I söndags fick jag äntligen åter stå i mitten jympagolvet! Som jag har längtat!
Jag har innan dess bara haft ett enda pass på två månader, vilket är ett alldeles för långt och ofrivilligt uppehåll för min del. Dessvärre finns det inget annat man kan göra, än att lyssna på kroppen och vila när man gång på gång får nya förkylningsvirus som envist biter sig fast. Jag skyller allt på min tvååriga lille son ;-)

Eftersom uppehållet varit långt så förstod jag att det skulle bli ett tufft pass i söndags, och så rätt jag hade! Oj oj oj vad jag fick kämpa. Förvånande nog var det låren som gav upp (dom använder jag ju ändå varje dag) armhävningarna (som jag trodde skulle bli tunga) gick som en dans. Konditionen kommer snart att finnas där tillbaka som den tidigare varit. Rörelseglädjen? Den står fast och oförändrad :-) Trots att formen inte var som den brukar så blev passet tillsammans med er, alla goa motionärer, lyckat ändå! Tack! Känns skönt att premiären är gjord av den nya musiken och dom nya rörelserna. Nu är det bara att köra!
Välkomna på söndagar kl 18.

Vi ses!
Camilla
jympa | |
Upp